misskleopatra

Magont hela dagen, varför säger han att vi skall göra ett uppehåll. -Säg slut istället, sa jag, säg att det inte blir vi igen, att du inte vill ha ett förhållande med mig.
-Nej, men det kan jag inte säga, svarade han.
-Varför då?
-Det vet jag inte än, hur det blir sen.
Morr, j-äkla karl. Snart skiter jag i allt vad karlar heter. Är alla likadana, j-vla velpelle som aldrig kan bestämma sig helt utan MÅSTE hålla dörrarna öppna, kan inte mista mig helt. Ifall hon försvinner. Deras förhållande kan knappast var på topp heller. Såg att han varit ute på datingsighten igen, det gör man väl inte om man är nöjd med det man har. Eller vill han alltid ha flera?
Det sista när jag backade i höst, DÅ, då kom han efter, men så fort JAG pushar, får han lite halvpanik. Jag får inte bestämma, det är alltid hans humör och P-N som styr känns det som.

Jag blir ju bara jätteledsen hela tiden och mår jättedåligt; kan inte äta riktigt, ingenting är roligt, orkar inte bry mig tillräckligt om barnen, bara fräser åt dem. Den här sommaren, och hösten har tagit hårt på mig. Har tappat nästan 7 kg pg a detta. Känns inte alls bra. Har inte lust med nånting längre. Annat var det i våras, det var nog den lyckligaste tiden jag nånsin haft. Äntligen sedd, äntligen nån som älskade mig, det sa han i alla fall många gånger.

Nu är det min tur att ha ångest för att han inte ringde igår kväll och svarade på mitt sms... (se föregående inlägg). Vaknade och kollade på telefonen säkert 5 ggr i natt nervös för att han skulle ha ringt. Kommer vara skitnervös ikväll med. Och imorgon, om han inte ringt då. Bara han inte ringer fredag och verkligen förstör min helg.

Kvällen igår var inte så kul överhuvudtaget, min grabb (6 år) hade blivit puttad i skolan och slagit i tinningen i klinkersen och fått en lättare hjärnskakning. Han hade somnat vid 16tiden och ville bara sova när jag hämtade honom hos hans pappa igår kväll. Också mådde han illa. Att de inte hade tagit honom till skolsyster, kan man ju fråga sig. Kollade in på sjukvardsradgivningen, ringde sjukvårdupplysningen, 25 minuters kö, blev hänvisad att ringa akuten i Skene, konstant upptaget, de hade inga tider kvar, ringde Varberg, och satt i kö ytterligare 25 minuter och fick sedan låta honom fortsätta sova om han inte spydde upprepade gånger. Fast det kunde i så fall lika gärna vara magsjukan, för FY vad den har härjat. Vi har haft det 3 omgångar på 4 veckor...Minsta barnet kunde inte behålla någonting, inte ens en tesked vatten de första tre dagarna, så hon såg ut som hon kom från Biaffra, helt uttrokad. Men nu är hon på bra igen. Hoppas inte på fler bakslag bara, vintern har precis börjat. Sover dåligt även därför, så fort någon hostar så är jag beredd med spannen...urk

...gjorde både han och jag idag, på samma tid. Snacka om sammanträffande. Åkte ner på stan och tog en fika tillsammans. Han skulle träffa sin dotter och fd fru efteråt. Det var mysigt, MEN han hade ångest igen och tyckte att vi skulle "göra ett uppehåll" som han sa. Vadå, skall vi ses igen, och när, sa jag. "När jag är mogen", var hans kommentar. " Du är övermogen", sa jag.
"Jag kan inte ha mer än en", sa han.
"Jamen, låt bli att stöta på mig då", sa jag."Varför gör du det, du har ju i princip jagat mig det sista, varför"
Men det kunde han inte ge något svar på.
"Är det petterniklas som styr dig", undrade jag.
"Näe, det är annat bakom", tyckte han.
Vi hade pratat om att ses på lördag, men nu var han lite rädd, för hans yngsta dotter skulle komma hem, i sällskap med en fransman och han ville väl inte avslöja att vi fortfarande träffas. "Jamen, bra, sa jag, då har du ju ditt förkläde, då kan vi ju umgås bara som vänner, om du nu bara skall ha en kvinna".
"Säg till mig att du aldrig mer vill ha ett förhållande med mig, sa jag".
"N'äe, det kan jag inte säga"
"Jo, SÄG DET, krävde jag" Men han vägrade, han kunde inte lova det, sa han, för vi vet inte vad som kommer hända."
Nu är vi där igen, han klarar inte av att göra helt slut, måste finnas en liten, liten öppen dörr på glänt. Jättejobbigt tycker jag. Om han nu skall nobba mig, så gör ett rejält avslut på det hela. Finito! THE END! SLUT! Men, näe, han klarade inte det, och ändå tjatade jag. " Om erat förhållande nu är så bra, så säg det!" Han bara tittade bort.
Skickade ett sms till honom nu ikväll och skrev: Jag kommer inte på lördag (och träningen) OM du ringer mig och säger att du aldrig mer vill ha mig för att du älskar henne. Får se när han svarar, så nu har jag en stor j-kla klump i magen för det. Samtidigt som det nästan vore skönt att äntligen få ett slut på lidandet. Arbetskamraterna säger till mig, släpp honom, du mår ju bara dåligt och är ledsen hela tiden, men om HAN inte släpper mig helt utan hela tiden lämnar en gnutta hopp...det är ju det jag lever på

...det var jättenära sist när hon ringde den 8 november på lördagmorgonen. Han var ute för grannen skulle låna traktorn och jag stod inne i köket och diskade. Hon skulle jobba den dagen och ringde säkert 6-7 ggr på först den vanliga telefonen och sen en gång på mobilen från jobbet för det var privat nummer. Han kom in det sista men ville inte svara. Men jag var sååå nära att göra det själv, och bara säga, åh, du har nog ringt fel...bara för att chocka lite, men jag höll mig.

Sen var vi ute och stängslade hästhagen och jag sorterade stängseltillbehören i yoghurtburkar. Sen gick jag in och gjorde potatissoppa med broccoli i till honom. Det har blivit många "soppor" det sista, både bildligt och bokstavligt. Han har också börjat laga soppor säger han. Att inte hon undrar över det?
Sa till honom för ett tag sen att han borde se om sina fötter för de var så sträva mot mina ben, då hade han fått henne till att sandpappra dem! Hahaha! Ibland räcker det att knäppa med fingrarna lite.

Varje gång han stöter bort mig igen, funderar jag på massa vassa saker, att låna telefonen hos honom och ringa henne och säga; "gissa var jag är"...men då skulle han bli vansinnigt arg på mig igen, för då är det sååå synd om stackars henne, och jag är bara den dumma, elaka blondinen. Sen att han gör en massa dumma saker hela tiden som han kommer undan med, det är tydligen helt okej.
Men jag sa till honom igår, att om nu erat förhållande nu är så bra då tittar man knappast efter någon annan, eller hur, och det höll han med om. Bra, sa jag, då stöter du inte på mig mer heller, sa jag surt, men det vägrade han svara på trots att jag krävde.

Var hemma hos honom och åt kvällsmat igår kväll....efter att HON hade varit där hela helgen. Då hade han ångest igen och jag frågade varför, för det är HAN har "jagat" mig det sista, för det ÄR verkligen han som har stött på mig hela den sista månaden och velat gosa hela tiden, det har han ju erkänt också, men det kunde han inte svara på. Så då skall vi inte ses mer eller vad, sa jag. Jo, det går inte att låta bli, sa han. Men han skulle kolla vad HON skulle göra i helgen först. Men hon skall väl jobba antar jag. Så då skall vi ses på lördag. Förhoppningsvis! F-n vad jag längtar efter honom jämt. *Suck*. Men, nu tänker jag inte ge efter alltför lätt. Han skall inte alltid få bestämma över vårt förhållande, när det passar och inte. Näpp, näpp, näpp, jag skall INTE ge efter för lätt. (lätt att säga nu, när han inte sitter här och kliar mig på ryggen och smörar..)

Hon var här hela helgen. Så jag flydde "stan", rädd för att träffa på dem igen, och för att jag skulle då bli så ledsen igen. Skickade ett sms till honom att; vill ha dig trots att du passerat bäst-före-datum :-).Flyr 4 dar nu då så jag inte råkar på dig.
Skrev ett till i söndags kväll, för vi pratade om att vi skulle träffas igen; "ska jag fly nästa helg med? El vill du hitta på nåt?
Fick bara ett svar om att han är upptagen. Men han klarar inte ens av att tala om att han skall träffa henne. När jag frågade honom sist, så visste han inte vad som hände denna helgen som kommer, men jag sa att då jobbar hon ju inte, så då träffas ni ju inte. Men han sa att han vet inte alls när hon jobbar. Jo var tredje helg sa jag, för det har jag räknat ut, genom att se tillbaka på när han stött ifrån mig. Inte ens det kunde han erkänna. Löjligt.

bara för vetskapen om att HON var med honom de dagarna. Tänkte inte gått på träningen på söndagkvällen, men blev övertalad. En j-vla karl skall inte få knäcka mig. Då hade han fått lite ågren. Sa att vi måste hålla en låg profil ett tag. Vadå ett tag? Vad är det som säger att JAG alltid finns kvar. Grrr. Så jag frågade om han tänkte normalt igen nu när han hade tömt pungen!!!  Så ångrade han sig igen och tyckte att vi skulle träffas igen om två veckor. (7 nov). När jag kom ut till bilen så ställde jag honom mot väggen och frågade vad det var han höll på med hela tiden. HAN hade faktiskt stött på mig de sista veckorna., varför?!!! Är det för att du inte hade fått nåt på länge, eller vad, sa jag och var jätteledsen, och kände mig utnyttjad. För att du är du, svarade han och var tvungen att krama mig igen, och sen kysste han mig och vi stod nog där i säkert i en timme innan han ville bjuda på "kvällsmat". Så jag hängde väl med hem till honom. Vi gosade på kökssoffan, men det var så j-kla hårt, för filten var borta, för den hade hundarna hårat ner. Och samma säng som de precis hade haft ville jag INTE, så det blev vardagsrumemt. Skit, skit, skitstövel, varför är jag kär i en sån. Och blond som jag är så går jag på hans charm precis hela tiden. Detta var säkerligen gång nummer 10 i ordningen som han börjar på något med mig igen.
Snälla gud, jag har syndat, giv mig en ny kärlek i mitt hjärta, så jag blir fri nån gång från denne man.

 Från nu i helgen som gick...

...så det var nog en liten fnurra på tråden mellan dem iallafall. Speciellt eftersom jag såg att han varit aktiv dagen innan. Så jag skrev ett mail och svarade på hans annons. Började med "du e la f-n inte singel"...
Pratade med honom i telefon i över en timme på kvällen. Och han bortförklarade sig med att det var en gammal annons som låg kvar. Dålig förklaring. Är man nöjd med sitt förhållande finns det väl ingen som helst anledning att kolla efter andra. Efter vårt samtal hade vi blivit vänner igen. Det kändes åtminstone skönt.

...jag åkte dit för att hämta mitt halsband som jag glömt på nattduksbordet. Han var fortfarande jättearg. Så jag var tvungen att be om ursäkt. Men egentligen skulle inte HAN ha nån ursäkt. Det är ju faktiskt HAN som trasslar precis hela tiden. (Däremot, har jag faktiskt smsat henne efteråt och bett om ursäkt, det var ju egentligen hans ensak att tala om för henne att han har mig också, tänkte skrivit att jag bad om ursäkt för att jag avslöjade honom, men jag lät bli.) Först ville han inte släppa in mig, och jag som hade tårta och bullar med mig. För han ville inte ge mig en anleding att smsa henne igen. Okej, jag lovar jag skall inte tala om att du äter!, sa jag. Så vi hamnade faktiskt i pannrummet och satt där på varsin huggkubbe i 3 timmar och pratade. Han tinade. Jag med. Kanske för att det var varmt...så det slutade med att vi åt tårta och bullar i pannrummet. "Talar du om att jag åt tårta i pannrummet kommer hon ändå inte tro dig", var hans kommentar. Må så vara.

...nej, det började för tre och en halv vecka sen. Nej, en och en halv månad sen. Dan efter min födelsedag, träffade jag på honom med den andra, det rann över, och jag gick fram och presenterade mig som "buksvägerskan", sen skickade jag säkerligen 10 sms till henne och berättade om att det verkligen är varannan vecka och alla hans dumma påhitt. Allt bara kom på en gång. Mest för att jag blev såå besviken för att han inte svarade när jag undrade om han ville komma hem på tårta på fredagkvällen. Han kunde väl sagt nej, men nähä, då ignorerade han mig istället. Inte så snällt mot henne kanske, men han ljög väl som vanligt och sa att jag var en galen kvinna eller något som hon inte skulle bry sig om.
Träffade på honom på träningen på söndagkvällen (detta hände på lördagen), då vi båda råkade komma en halvtimme innan alla andra. Han var något så vansinnigt arg på mig för att jag avslöjat honom. Men HALLÅ, vem är det egentligen som ljuger, bedrar och är otrogen precis hela tiden. Dessutom sa han att hon inte tyckte det var så farligt. Antingen är hon inte riktigt riktig, vilket jag har svårt att tro, men troligast är att han ljög och sa att jag hittat på allt om vårt förhållande.
Det kändes ivarjefall väldigt bra att få ur sig allt då.

den natten, dels för att han snarkar och får sk andningsuppehåll och sen kommer det plötsligt en jättesnark igen så jag nästan hoppar ur sängen. Också pratar han också. Sa nåt om "det kommer en bomb" och "lattan", vilket var ett ord i ett korsord som vi löste innan vi gick och la oss. Och givetvis älskade vi en gång till tidigt på morgonen. Det var fortfarande becksvart och jag hörde tidningsbudet som vände. Var som i ett lyckorus hela lördagen. Först ville han att jag skulle åka tidigt, för hans granne skulle komma och låna traktorn, men jag sa att jag har hälsat på hans granne MÅNGA gånger, och folk brukar inte lägga sig i andras förhållanden. Så jag var inne och grejade när de försökte få igång traktorn. Telefonen ringde säkert 10 ggr under tiden jag var inne. Och mobilen 1gg. Privat nummer stod det. Jag var såå nära att svara, men jag höll mig. Mannen med stort M var inne de sista gångerna det ringde. Bergis att det var den andra kvinnan, hon skulle jobba denna helgen, därför var det MIN tur att träffa honom...han ville inte svara, "hon bara tjatar"säger han. Sen var vi ute och jag hjälpte honom att stängsla den ena hagen.
Undrade när vi skulle ses igen. "Egentligen är jag ju upptagen", sa han, "men..." Nästa helg går det inte, då skall hon komma hit. Också var han tvungen att krrrrrraaaaama mig igen, jättelääänge. Så det blir nog helgen efter, om vi inte ses nån gång under veckan.
Så nu är jag helt lyrisk i några dagar, tills torsdag kväll för då vet jag att hon kommer och stannar till söndag. F-n, f-n, f-n då får jag ångest igen, och bara lipar.

Nu har jag träffat Honom i helgen igen. Mannen med stort M. Vi bara strular fram och tillbaka hela tiden. Och jag lever på de små stunder jag får. Denna gången fredag kväll tom lördag. Vi var iväg på en skogsutflykt och gick omkring i mörkret med varsin ficklampa och letade efter stenar med ordspråk på. Min ficklampa hade legat på i fickan så den la av. Han hade köpt en ny laddningsbar, men (upptäckte vi när vi kom tillbaka) den hade suttit på laddning, men sladden var alrdig i i väggen....så den la också av, så vi famlade omkring i bok-granskog ett bra tag innan vi hittade tillbaka till bilen.
Sen åkte vi hem i hans (dotters) bil, han bytte från Springsteen till nån norsk smörsångare, och jag smälte...
Löste korsord och myste ihop tills han tyckte vi skulle gå upp och mysa i sängen istället.

F-n va jobbigt att se spåren efter henne. Hennes fårskinnstofflor låg på golvet framför tv.n. Jag vill OXÅ lämna spår efter mig. Nöjde mig med att sätta fast ett tuggummi på kanten under nattduksbordet innan vi älskade. Samt borstade håret med hennes borste (hon är halvmörk), jag är ljusljusblond...Också la jag förpackningarna till mina engångslinser överst i papperskorgen i badrummet...Dessutom gick mitt halsband sönder i sängen, och jag lät det ligga kvar. Kan hoppas hon hittar något spår. Det är inte för att vara elak mot henne, men jag vill att hon också skall veta - jag vet ju. F-n va jobbigt det är. Han är inte juste mot nån av oss. Men jag älskar honom, och gör väl som hon, förlåter alla hans j-vla fel och brister.