Återfall

fick vi igår igen. Jag smsade och talade om att jag skulle komma upp. Han var väldigt kramig och var tvungen att ta i mig precis hela tiden när jag kommit. Vi sjösatte båten och tog med båda hundarna (hon har ju dumpat sin hund där...som hämd?, och aldrig hämtat den igen) ut och satte oss på en klippa och badade med hundar och givetvis skulle han demonstrativt bada nakenbad.
Och sen var vi där igen, han ville jag skulle stanna över och vi pratade och gosade jättelänge, innan vi kom fram till att vi skall nog försöka igen. Han sa att han tycker jättemycket om mig, men egentligen vill han inte vara bunden vid någon, men det måste ju vara något speciellt eftersom vi kommer tillbaka till varandra hela tiden. Typ femtonde gången nu, eller mer...och jag älskar honom, helt hysteriskt jobbigt.
Nu skall han iväg på semester och fiska i 9 dagar åker imorgon natt. Kanske bra om det inte blir för intensivt igen. Jag klarar nog av att ha is i magen nu. För nu ÄR hon verkligen borta, och jag tror honom.

Överkompenserat

har han gjort nu, ända sen den här historien med hunden. Han bar ju sig riktigt dumt åt tyckte jag. Och vi tyckte vi skulle ta ett uppehåll. Men åkte ändå dagen efter, lördan 29 maj ut till havet, en helt underbar kväll och grillade. Jättemysigt. Satt och såg på solnedgången ända tills den gick ner.
Sen har han fjäskat som bara den. Han vill komma och hjälpa mig med  allt möjligt och han skall ordna och fixa. Och så fort jag smsat så kommer det trevliga svar. Innan har det varit lite surt ibland.
Och sen föreslog han själv att han skulle ta ledigt midsommarveckan så vi kunde åka till Danmark, och mina barn fick följa med, det har ju varit en omöjlighet innan att träffa dem. Och vi hade jättetrevligt.

RSS 2.0