misskleopatra

Det var jättemysigt igår kväll, första delen, han hade städat bland cd-samlingen så vi lyssnade igenom massa låtar, med bl a Lisa Ekdahl och Tottas duetter, sen var jag tvungen att få det ur mig, jag orkar inte tävla mot HENNE hela tiden, det knäcker mig.
- Det kommer aldrig bli allvar mellan oss, sa jag.
- Tror du inte det, sa han.
- Nej, du kommer aldrig släppa henne, sa jag. Det har ju för f-n gått snart ett år sen du sa det sist.
- Det är vad du tror, svarade han.
- Jag skulle vilja att du träffar mina barn och jag vill inte vara hemlig längre.
- Du är väl inte hemlig, mina barn har ju träffat dig, senast nu i vinter sa han och jag kan ju inte träffa dina små så länge jag har två kvinnor.
- Ja, men då sa du ju till henne att vi bara var vänner. Det kommer aldrig att bli VI på riktigt.
- Det är vad DU tror, svarade han, jag skall ordna upp mitt liv, men tills dess så bör vi nog ha ett uppehåll på några månader. Jag kan ju f-n inte ha två.
Jag åkte hem och hämtade biljetterna till vår Danmarksresa. - Du kan åka med henne istället, skall vi ha ett uppehåll kan vi ju knappast åka.
- Jo, men jag vill åka med dig.
- Säkert, och hur tror du det kommer gå om vi skall sova två nätter i en 1.20 säng!, sa jag. Hur kul blir det.
- Jag VILL åka med dig.
- Gör slut med mig istället, sa jag.
- Nej, jag kommer tillbaka till dig, men jag behöver tid på mig.
- Säkert, hur dum tror du att jag är egentligen! Du skulle ju göra slut med henne förra sommaren, och så skulle vi ses till hösten igen, och vad hände då? (Han försökte göra slut, men HON ville att de skulle försöka igen...) Och om jag släpper dig nu så kommer du inte tillbaka, för då umgås du bara med henne också är allt så där mysigt också är jag inte värd någonting igen.
- Jag lovar, jag kommer tillbaka.
Så det slutade med att han lovade mig säkert 10 gånger att han kommer tillbaka till mig, sen älskade vi och somnade.

F-n vad rätt jag hade där. Skrev till honom att jag kommer upp ikväll. Fick: nej, jag skall vara ledig lördag och söndag och vem är det som bestämmer? 
Jag svarade, att det gör väl HON, för hon kan ju bara boka resa hit ner, också får jag anpassa mig. Nu är jag ARG!
 Morr och han som varit sjuk¨skriven hela veckan för han har haft ont i ryggen. Också har hon varit här. Men antagligen skall hon komma hit imorgon IGEN. Hon åker kortvasan just nu, så hon kommer nog med nattåget imorgon på morgonen, skrev det också, men han svarade aldrig. Så han är väl rädd at jag skall komma, stanna över natten också kommer hon på morgonen... Kan bli knepigt. Så jag ringde upp. Blev lite sårad, ledsen för att jag ordnat barnvakt och allt en extra kväll hos fd ikväll bara för att jag skall kunna träffa skitstöveln, också blir jag ensam istället.
Men då hade han ångrat sig, så jag fick komma en liten stund ikväll ialla fall. För jag sa, HON kommer ju nästa helg OCKSÅ, och jag MÅSTE få träffa dig.
*Suck*, fan vad jag känner mig klängig. Undra på det när man tävlar mot någon annan.,

F-n, kände efter och tyckte att jag sköter mig riktigt bra, försöker låta bli att tänka på att HON är här idag. (Hon åker imorgon). OCH att jag troligtvis får träffa honom imorgon kväll. Men det går bara en liten stund. Kan inte tänka på honom alls, eller att HON är här, då bryter jag ihop och börjar tårarna fyller ögonen direkt. Usch vad det värker i hjärtat.
Har tagit upp kräftorna som vi fångade i höstas. Tnkte vi skulle mysa och äta dem imorgon kväll, men egentligen, peppa-peppar vågar jag inte skriva det i förväg, för då känns det som det går galet.
Eviga väntan

...och stannar t o m fredag morgon, meddelade han precis. Hon skulle på Horse showen i Göteborg på torsdag. Morr, tydligen är det inte ens säkert mitt i veckan längre. Men jag svarade, att då hoppas jag på att få träffa honom på fredag kväll.

Dessutom kan jag fortfarande leva lite på att han var min i lördags.

Känns nog rätt bra ändå.

Hon kom i jättespeeden nerför hans trappa igår och slirade sig igenom kurvan i köket när jag kom. Helt överlycklig

var jättemysigt. Vi lagade mat, sket i melodifestivalen och bara myste istället...:-)
Bara ett jobbigt orosmoment; HON ringde säkert minst tjugo gånger på kvällen - och han vägrade svara. Fastän jag bedyrade att jag inte skulle röja att jag var där. Han orkade inte inte prata med henne - hon bara tjatar. Jag till och med bad att han skulle svara, så hon skulle sluta ringa någon gång. Rätt jobbigt att koncentrera sig på att älska med honom när telefonen ringer stup i ett! Kändes lite lätt skyldigt. Och jag sa, att nu måste du ju ha en förklaring imorgon till vad det var du gjorde halv tolv på kvällen!
Skulle egentligen inte sovit över, för hans ena dotter skulle komma idag, söndag. Men det gick ju inte att låta bli. Han är såå go att krama natten igenom. När HON ringde idag på morgonen istället, sa han att han hade varit på fest hos sin syster igår och att han var trött idag. HON ringde mitt i frukosten, och han avbröt tjöt-samtalet med att han var "bajsenödig" och var tvungen att gå...
Köpte en alla-hjärtans-dags-present; en disktrasa från Ekelunds med röda hjärtan på. Han hade en vanlig härrom dagen som luktade helt vedervärdigt. Och denna skall vara luktfri, men han sa; ge den 20 veckor så skall jag slå vad om att den också luktar:-)

En alldeles okej alla-hjärtans-dag.
Älskar honom.

Slutade lite tidigare igår för att det var så fint väder och tänkte låna hans hund och gå milen på slingan. Så jag var redan där när han kom från jobbet. Och då var han väldigt sammanbiten, och när jag frågade om jag fick en puss, så sa han "det blir inget mer, de är slut". Jag missuppfattade honom naturligtvis, inte så konstigt med alla hans tvära kast, så jag lipade mig igenom de första kilometrarna och när jag kom tillbaka hem till honom, så tyckte jag att jag inte behövde fika med honom heller, och han sa; men sitt där och tjura då. - Ja, du var ju inte direkt välkomnande och själv tjurig när jag kom, tyckte jag. -Jamen, för det behöver väl inte du vara det, svarade han. - Det kanske smittar sa jag. Också tjafsade vi en hel del innan vi började pussas och han la ner mig över köksbordet. Sen var resten av kvällen jättemysig. Vi sov ihop och vaknade och pratade nog varannan timme. Han pratade om sina drömmar och var väldigt nöjd och behaglig. Så det blev en bra kväll/natt i alla fall. Antagligen var han stressad när jag kom, men, men.
Och vi bestämde dejt även på lördag - alla hjärtans dag. Jag blev jätteglad, trodde HON skulle kommit ner denna helgen. Så då är han MIN, även om det bara blir kvällen!!!

...för när jag får träffa honom NÄSTA gång....

Efter x antal tequila låg han plötsligt på köksgolvet och dummade sig. Detta var nog det mest seriösa av alla kort vi tog:-)

Vi pimplade efter ett isspett som hade försvunnit ner på 5m djup...

Han lovade i söndags att höra av sig för att vi skulle ses i veckan, för i söndags var "inte lämpligt". När ÄR lämpligt då? Precis som om det skulle bli bättre denna veckan. Hon kommer säkert ändå på fredag, så han ringer säkert sent torsdag kväll och talar om det. Då slipper han ju träffa mig på hela veckan. Men ändå vill han absolut inte göra slut. Märkliga människa. Känns lite som att, OM HON försvinner iväg ett tag - DÅ, då finns ju jag. Och det låter rätt ofta som att han hoppas på det. Eller om man inte tar tag i/ser problemet så kanske det försvinner av sig själv.
-FAAAAAN. Jag tänker i alla fall INTE höra av mig.  Skitgubbe

...där ute i cyberrymden som faktiskt verkar bry sig lite om en, trots att de inte känner mig. Kram till alla er.

En såndär småbitter helg. Fd har tagit ungarna och dragit till fjällen, så jag är utan barnen över en vecka nu. Har aldrig hänt innan. Också var HON här. Försökte sysselsätta mig med annat i lördags; var på ikea bl a, hälsade på en kompis i Göteborg och det var jättemysigt. Tills jag åkte hem och fick en timmes ensamtid i bilen. Bölade nästan hela vägen hem och var nästan på väg att svänga upp hos honom på hemvägen och ställt till en scen och bett honom välja. Men då hade det väl varit synd om henne igen. Morr.
Lipade nästan hela söndagen också och tänkte låtit bli och gått på träningen, så jag var lite lätt dämpad när jag kom dit. Han kom jättesent. Antagligen hade han släppt iväg henne med tåget, tyckte att jag mötte honom i bilen.
Han avslutade träningen med att säga att han skulle höra av sig i veckan. Vi kysstes lite på parkeringen innan vi skiljdes åt. *Suck*. Tålamod är inte mitt starkaste ämne precis. Vänta. Vänta. Vänta. Denna eviga väntan hela tiden.

Åkte upp till honom efter träningen och vi fikade och löste korsord. Det kändes "sådär". Vet ju dessutom att det är hennes helg nu som kommer och han var lite frånvarande, precis som han var i somras/höstas när han inte kunde bestämma sig för vad han ville. Han kramade inte tillbaka, och det kändes knepigt såjag blev ledsen, och när vi tog en skogspromenad i snön med hunden så kunde jag inte hålla tillbaka när han bekräftade att hon skulle komma till helgen,  utan grät fram; "skall vi göra slut"
-"Det borde vi gjort för länge sen", svarade han. Jag släppte kopplet och sprang gråtande därifrån samtidigt som jag sa, "skall jag komma upp och lämna tågbiljetterna till semesterresan så kan du åka med HENNE istället?". "Men du ville ju åka för två veckorsen, så varför?" undrade jag.
"Jag har inte sagt att jag inte vill åka", tyckte han. "Och jag har inte tänkt att göra slut", sa han och lugnade ner mig med kramar och pussar.

Jobbigt att alltid känna sig osäker. Men det har aldrig varit så bra innan, som den sista månaden, jag menar nu över jul och nyår. Då kändes allt perfekt.

Han var ute och pimplade fisk hela lördag dag, så jag passade hans hund under tiden och vi var ute och gick några jättelånga promenader och sen träffades vi, jag och han på kvällen vid halv fem, gick en rejäl runda i skogen och gjorde en lägereld och grillade lite kamben och rotfruktsröra. Jättegott. Sen hade vi tequila-race när vi kommit hem till honom igen. Jag ville bara ta två stycken, men han tyckte, att, ja vi har ju citron kvar, så det blev två till, plus något annat gammalt han hade i skåpet som smakade bäver...så vi blev lite lätt onyktra och fnissiga och tog massor med dumma kort på oss och på katten och på hunden. Fick nog bantat ner antalet kort från 40st till 8st halvnormala:-)
Vi var väldigt trötta och kröp ner tidigt...också ringde naturligtvis HON, och han är ju så rädd att jag skall avslöja honom, så han sprang naken ner och tog telefonen. Men jag var törstig på vatten och lätt på örat så jag sprang efter och satt nedanför honom och retades medans han pratade. Då var han inte lite nervös! Lite småförbannad på mig var han nog också, hur han nu kan vara det, det är inte jag som luras och kör dubbelt!
Vi stensomnade sen och vaknade inte förrän efter kl 5 på morgonen och åt räkbaguetter i sängen. Hade sovmorgon och låg och myste länge i sängen. Sen tog vi bilen ner till sjön och gick ut på den. Jag är inte såå noga med det, tycker det är fruktansvärt obehagligt med isar, men han fick övertalat mig. Vi pimlade lite, men fick ingen fisk. Men mest var det för att försöka få upp ett isspett som han hade tappat ner i vattnet, men det lyckades inte det heller. Och sen snodde hunden en av lovikavantarna och sprang iväg med och vägrade hoppa in i bilen så vi fick jaga henne ett bra tag. Busan! En riktigt mysig helg. Helnöjd:-)

Världens goaste vovve