Dagen efter var det inte lika bra...

...jag åkte dit för att hämta mitt halsband som jag glömt på nattduksbordet. Han var fortfarande jättearg. Så jag var tvungen att be om ursäkt. Men egentligen skulle inte HAN ha nån ursäkt. Det är ju faktiskt HAN som trasslar precis hela tiden. (Däremot, har jag faktiskt smsat henne efteråt och bett om ursäkt, det var ju egentligen hans ensak att tala om för henne att han har mig också, tänkte skrivit att jag bad om ursäkt för att jag avslöjade honom, men jag lät bli.) Först ville han inte släppa in mig, och jag som hade tårta och bullar med mig. För han ville inte ge mig en anleding att smsa henne igen. Okej, jag lovar jag skall inte tala om att du äter!, sa jag. Så vi hamnade faktiskt i pannrummet och satt där på varsin huggkubbe i 3 timmar och pratade. Han tinade. Jag med. Kanske för att det var varmt...så det slutade med att vi åt tårta och bullar i pannrummet. "Talar du om att jag åt tårta i pannrummet kommer hon ändå inte tro dig", var hans kommentar. Må så vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0