misskleopatra

Magont hela dagen, varför säger han att vi skall göra ett uppehåll. -Säg slut istället, sa jag, säg att det inte blir vi igen, att du inte vill ha ett förhållande med mig.
-Nej, men det kan jag inte säga, svarade han.
-Varför då?
-Det vet jag inte än, hur det blir sen.
Morr, j-äkla karl. Snart skiter jag i allt vad karlar heter. Är alla likadana, j-vla velpelle som aldrig kan bestämma sig helt utan MÅSTE hålla dörrarna öppna, kan inte mista mig helt. Ifall hon försvinner. Deras förhållande kan knappast var på topp heller. Såg att han varit ute på datingsighten igen, det gör man väl inte om man är nöjd med det man har. Eller vill han alltid ha flera?
Det sista när jag backade i höst, DÅ, då kom han efter, men så fort JAG pushar, får han lite halvpanik. Jag får inte bestämma, det är alltid hans humör och P-N som styr känns det som.

Jag blir ju bara jätteledsen hela tiden och mår jättedåligt; kan inte äta riktigt, ingenting är roligt, orkar inte bry mig tillräckligt om barnen, bara fräser åt dem. Den här sommaren, och hösten har tagit hårt på mig. Har tappat nästan 7 kg pg a detta. Känns inte alls bra. Har inte lust med nånting längre. Annat var det i våras, det var nog den lyckligaste tiden jag nånsin haft. Äntligen sedd, äntligen nån som älskade mig, det sa han i alla fall många gånger.