misskleopatra

Fick en lite halvdålig start på morgonen. Har inte känt behov av att blogga det sista, för allt har funkat bra. Men han ringde mig för en timme sen och ville att jag skulle komma dit med hans hund som jag haft den sista veckan för att F.D skulle till Åland och hade inget EU-pass till SIN hund som dessutom ville ha sällskap, en hund som är valp till den hunden jag passat, och som han känner att han prackat på henne.
Jag fick ganska dåliga vibbar och körde, snäll och dum som jag är dit med hunden med gråten i halsen, men han bedyrade att han inte skulle göra några dumheter. Kan inte hjälpas att jag tycker det känns rätt pissigt ändå. Litar inte helt på honom, eller är det henne. Hon verkar rätt påstridig,  och vill säkert ha tillbaka honom igen och han är ju så JÄLVA TOFFLIGT MESIG ibland, så jag hoppas han inte går på det, men han lovade att inget kommer hända, hon skall ju bara lämna hunden.
OCh vi skall ses på lördag kväll och göra något.
Men lite orolig är jag ändå. HAde god lust att smsa henne för att förstöra och meddela att jag lämnar hunden där nu så den får sällskap...men, men, får väl ha is i magen som vanligt. Tar det aldrig slut, måtte hon försvinna ur våra liv snart. SUCKKKKKKK.
Antagligen är han dessutom rädd att hon skall få veta att vi dejtar också, jag menar om inte hans hund är där, var är den då????

Fick ivarjefall pussat på honom en del.

Äntligen officiellt, om han nu inte får ett ryck igen. Men jag krävde att få veta att det verkligen är SÄKERT att hon inte är aktuell längre och det lovade han. Låter desperat, men jag känner mig ändå orolig trots allt, inte så konstigt med tanke på att vi har kört dubbelt så fruktansvärt länge. HON har ju inte fått reda på att vi har fortsatt och att det var därför han ÄNTLIGEN lämnade henne. Medan jag har levt med det dag ut och dag in och gråtit floder mellan varven.

Men idrottsavslutningen var vi ivarjefall officiella. Helt öppet. Let us stay there. Älskar skitgubben.