misskleopatra

Just i denna stund som jag sitter och skriver detta onsdag kväll, 21/1 kl 19.20 har han precis påbörjat sin resa till Stockholm, till HENNE och det gör ont. J-kligt ont.
Men lite kluvet ändå, jag kan nästan ta det ändå.

Igår var jag så rôsen, och frös på jobbet, skrev:"Brr, skulle vilja bada badkar nästa gång. Tågbiljetter 95kr till Köpenhamn, e det nåt som skulle va intressant? Tänkte om vi skulle hitta på nåt senare i vår." Sen satt jag och nästan lipade inne på dass, medan jag väntade på svaret och föreställde mig att han skulle säga blankt nej. Och jag tänkte mig mitt svar som "Förlåt, dumt av mig, klart vi inte hinner fram och tillbaka på en söndagkväll. åk du med HENNE istället, onsdag till söndag"
Men det kom:
" Du är mycket för att planera min tid" "Ja boka du"
Jag var som på moln och Ja, jag kan ta det att han är hos henne nu!

Så nu försöker jag hitta roliga saker att planera med honom i Köpenhamn. Tips mottages gärna!

Jo, visst var det så att hon hade biljett hit denna helgen, men han ringde åtminstone igår kväll och ville träffa mig innan den 30 januari. Och han sa att nu kommer hon få svårare att skaffa billiga tågbiljetter hit ner och det lät som han hoppades på det med...men så ringde den andra telefonen så vi fick avbryta. Sen kom det ett sms en timme senare "söndag kväll går det bra". "bra och bra, lördag hade varit bättre, men en får va glad för det lilla :-)" svarade jag. Vill ha honom en hel helg! Det kändes ivarjefall bra att han längtade efter att träffa mig trots att hon är här hela helgen. Och han tränar söndag kväll, han har varit borta pg a sina revben sen före jul nu så det blir ingen lång stund jag får honom, men natten iaf:-).

Vi skulle höras av ikväll, för att se om vi kan träffas i helgen, men jag vågar inte ringa, för jag är rädd att han skall säga att HON kommer hit i helgen och nästa vecka skall han ju dit. Då får jag inte träffa honom på kanske över tre veckor. -Jag står inte ut! Vet att jag kommer bli såå besviken på svaret. *suck*  Hur sjutton skall vi lösa det?

Pina, pina, pina 

Idag var mäklaren hemma och tittade på mitt och fd:s hus för värdering så han skall kunna lösa ut mig. Är nervös för det svaret med; att det inte är värt så mycket och att jag kommer förlora massa pengar och då kommer jag inte kunna bjuda på det huset jag vill köpa som strax skall bli till salu. - Fast det får jag nog inte ändå, det har världens läge, även om det är pyttelitet (60kvm) och helt nytt kök i ek, och totalrenoverat helkaklat badrum, och en jättestor tomt 6600kvm. Så det blir nog inte mitt. Tyvärr.

Och fd gjorde ett sista tappert försök att försöka övertala mig om att jag inte kan göra så här, trots att det varit slut ett år! Men inte en enda gång han sagt att han vill ha tillbaka mig för att han tycker om mig. Det enda han någonsin sagt är; tror du inte det?

Igår morse gick jag med hunden i tvåochenhalvtimmes promenad och tyckte synd om mig själv som inte sett honom på 12 dagar!!! Sen släppte det...när vi pratat en stund i telefon och bestämt oss för att ses på kvällen. Så vi struntade i träningen och var hemma och myste istället. Han hade möblerat om och fått köksbordet vid fönstret istället. Och hårborsten var tömd och mina linser, tamponger och andra attiraljer som jag smugit dit låg prydligt i små burkar på toaletten, undrar om han/hon sett något? Han brukar vara så försiktig med att jag inte skall glömma kvar några spår av mig. Borsten låg inne i spegelskåpet nu, men jag använde den febrilt ändå :-) också fick min tandborste flytta in...
Antagligen får vi inte ses nästa helg, HON kommer säkert ner. Skit, och den 21 januari skulle han tydligen inte till Stockholm som jag trodde, utan de skulle vidare till Älvdalen och åka hundsläde. - Kan inte VI hitta på något kul då en helhelg tyckte jag svartsjukt. Jodå, svarade han. Så nu måste jag komma på något roligt.
Nån där ute som har något förslag på kul aktivitet i närheten av Göteborg??
Han tyckte att det känns som vi ses mer och mer, och det vill han gärna. så allt kändes bra. Så nu klarar jag mig säkert fler än två dagar...:-) Så här länge har han inte klarat av utan att få ågren innan. Då har det varierat från dag till dag. Ena dagen har har velat ha mig, och nästa inte, och sen vill han och sen inte. Jättemysko. Men nu sa han att han bestämt sig för att han gärna vill fortsätta träffa mig.
Tok-kääääär.

Hjärnan säger en sak och hjärtat något annat, och hoppet är väl det sista som överger en...

så just nu känns det riktigt nattsvart - har inte träffat honom på 12 dagar * suck*. Först för att HON var här nyårsafton och fem dagar framåt, sen var ena dottern här (hon åker hem idag...) och jag kan slå vad om att HON kommer hit på torsdag till söndag igen. Och nästa vecka åker han och hälsar på henne i Stockholm onsdag till söndag igen. - F-n. Jag är körd. Hur sjutton skall vi nånsin kunna träffas när det är så här krångligt hela tiden.

Och så börjar jag få panik över att hitta en ny bostad snart. De säger att de behöver inte hyra ut huset förrän till sommaren, och de tänker inte köra ut mig - ......MEN (så känns det). Måste hitta ny bostad snart. Lägenhet är inte tal om, dels finns det inga, dels kvävs jag om jag bor i lägenhet. Bodde ett år i en lägenhet på tredje våning, det fick mig att må skit. Här finns ett hus som snart skall bli till salu, men antagligen blir det för dyrt för mig. Jo, jag skulle nog ha råd, men det räcker ju att det är ett par som VILL ha det, så har de ju mer kapitalstarka än jag och kan bjuda högre.

kom precis på det efter att jag publicerat det förra inlägget, vad man skall likna vårt förhållande vid.

Det bidde ingen dejt igår kväll. Hans dotter som bor utomlands är och hälsar på t o m den 11, så vi kommer nog inte ses innan dess. Suck. Pratade i telefon i söndags kväll, och han sa att han ville träffa mig, men tydligen inte tillräckligt mycket. Jo, jag kan väl förstå det med; hon är inte här alltför ofta., men det känns så orättvist, att HON den andra får minsann komma dit ändå. F-n jag känner mig lurad. Mina dejter är inte ens hela dygn och HON får flera dagar i rad. Orättvist är vad det är.
Hade en jättedepparsvacka igår, allt känns för j-vligt. Inga barn på trettondagsaftonskvällen, ingen dejt, min närmsta arbetskamrat har sagt upp sig, precis när allt börjat ordna sig och känns okej, så skall vi börja om på noll igen och anställa en ny gröngöling som gör en massa fel. Dessutom sa fd att vi måste reda ut allt imorgon (läs idag) och jag bävade för ännu en av hans utbrott/reaktioner igen, men det gick faktiskt riktigt lugnt till. Tycker väl lite synd om honom ändå, jag tycker ju inte illa om honom, det är bara helt dött. Det rann ut i sanden, och det är inget man kan ösa upp igen, speciellt inte när jag har så förbannat mycket känslor för den här andra skitstöveln *suck* som kollrat bort mig. Men vi sa att vi måste ta tag i allt och ÄNTLIGEN reda ut ekonomin. Har fortfarande inte fått pengarna för min andel av huset. Jag klarar mig visserligen ändå, men det är trots allt mina pengar. Och mitt iallt elände blev jag ledsen och tyckte synd om mig själv och skrev ett gör-slut-brev till HONOM, men lämnade det inte. Så sammanfattat var det en pissig dag/kväll igår.

Fick ivarjefall lite medömkan i eftermiddag från HONOM. Han skulle på teater med dottern och barnbarnet. När jag inte sett honom på några dagar kan jag släppa det, men jag faller handlöst varje gång vi träffas.
Kompisen ringde härom dagen och undrade hur jag hade det med allt och jag berättade att vi börjat om igen (för fjortonde gången) och så berättade jag om vårt fyllekalas när vi badade tunna och jag sen fick höra (har inget som helst minne av det, inte han heller) hur jag suttit i hans knä i inne i köket och ömsom örfilat honom och sagt att jag hatade honom och ömsom kysst honom. - Jaja, var hennes kommentar, det är ju så ert förhållande verkligen är.
Vet inte vad jag skall likna det vid, vårt förhållande alltså.

Så ikväll kan jag äntligen ringa honom. Han har visserligen skickat några sms under nyårshelgen, men det räknas inte. Måste få prata med honom också. Vi skall antagligen ha myskväll ihop imorgon. *suck*
LÄÄÄÄÄÄÄÄNGTAR efter honom.

Gjorde i varje fall ett ryck igår den 1 januari, och gick och knackade på i huset jag vill köpa. Och fick komma in och titta. Lite litet för mig och mina barn, men jättefint. Också tycker jag om läget. Hoppas ingen mer tycker om det när det kommer ut på marknaden. Tror jag skall köpa det, om ekonomin tillåter.
HAN tyckte jag skulle köpa huset nedanför honom, där tanten nyss hade dött. - Jag kan väl för f-n inte bo granne med dig, tyckte jag...j-kla springande där skulle bli. Näe, lite distans får vi nog ha. Vet ändå inte vad som händer i framtiden.
Hoppas allt ordnar sig i år, med bostad och kärleken. Hrmf, vet inte hur jag skall göra. Är dökär!