skrev ett gör-slut-brev
Det bidde ingen dejt igår kväll. Hans dotter som bor utomlands är och hälsar på t o m den 11, så vi kommer nog inte ses innan dess. Suck. Pratade i telefon i söndags kväll, och han sa att han ville träffa mig, men tydligen inte tillräckligt mycket. Jo, jag kan väl förstå det med; hon är inte här alltför ofta., men det känns så orättvist, att HON den andra får minsann komma dit ändå. F-n jag känner mig lurad. Mina dejter är inte ens hela dygn och HON får flera dagar i rad. Orättvist är vad det är.
Hade en jättedepparsvacka igår, allt känns för j-vligt. Inga barn på trettondagsaftonskvällen, ingen dejt, min närmsta arbetskamrat har sagt upp sig, precis när allt börjat ordna sig och känns okej, så skall vi börja om på noll igen och anställa en ny gröngöling som gör en massa fel. Dessutom sa fd att vi måste reda ut allt imorgon (läs idag) och jag bävade för ännu en av hans utbrott/reaktioner igen, men det gick faktiskt riktigt lugnt till. Tycker väl lite synd om honom ändå, jag tycker ju inte illa om honom, det är bara helt dött. Det rann ut i sanden, och det är inget man kan ösa upp igen, speciellt inte när jag har så förbannat mycket känslor för den här andra skitstöveln *suck* som kollrat bort mig. Men vi sa att vi måste ta tag i allt och ÄNTLIGEN reda ut ekonomin. Har fortfarande inte fått pengarna för min andel av huset. Jag klarar mig visserligen ändå, men det är trots allt mina pengar. Och mitt iallt elände blev jag ledsen och tyckte synd om mig själv och skrev ett gör-slut-brev till HONOM, men lämnade det inte. Så sammanfattat var det en pissig dag/kväll igår.
Fick ivarjefall lite medömkan i eftermiddag från HONOM. Han skulle på teater med dottern och barnbarnet. När jag inte sett honom på några dagar kan jag släppa det, men jag faller handlöst varje gång vi träffas.
Kompisen ringde härom dagen och undrade hur jag hade det med allt och jag berättade att vi börjat om igen (för fjortonde gången) och så berättade jag om vårt fyllekalas när vi badade tunna och jag sen fick höra (har inget som helst minne av det, inte han heller) hur jag suttit i hans knä i inne i köket och ömsom örfilat honom och sagt att jag hatade honom och ömsom kysst honom. - Jaja, var hennes kommentar, det är ju så ert förhållande verkligen är.
Vet inte vad jag skall likna det vid, vårt förhållande alltså.
Hade en jättedepparsvacka igår, allt känns för j-vligt. Inga barn på trettondagsaftonskvällen, ingen dejt, min närmsta arbetskamrat har sagt upp sig, precis när allt börjat ordna sig och känns okej, så skall vi börja om på noll igen och anställa en ny gröngöling som gör en massa fel. Dessutom sa fd att vi måste reda ut allt imorgon (läs idag) och jag bävade för ännu en av hans utbrott/reaktioner igen, men det gick faktiskt riktigt lugnt till. Tycker väl lite synd om honom ändå, jag tycker ju inte illa om honom, det är bara helt dött. Det rann ut i sanden, och det är inget man kan ösa upp igen, speciellt inte när jag har så förbannat mycket känslor för den här andra skitstöveln *suck* som kollrat bort mig. Men vi sa att vi måste ta tag i allt och ÄNTLIGEN reda ut ekonomin. Har fortfarande inte fått pengarna för min andel av huset. Jag klarar mig visserligen ändå, men det är trots allt mina pengar. Och mitt iallt elände blev jag ledsen och tyckte synd om mig själv och skrev ett gör-slut-brev till HONOM, men lämnade det inte. Så sammanfattat var det en pissig dag/kväll igår.
Fick ivarjefall lite medömkan i eftermiddag från HONOM. Han skulle på teater med dottern och barnbarnet. När jag inte sett honom på några dagar kan jag släppa det, men jag faller handlöst varje gång vi träffas.
Kompisen ringde härom dagen och undrade hur jag hade det med allt och jag berättade att vi börjat om igen (för fjortonde gången) och så berättade jag om vårt fyllekalas när vi badade tunna och jag sen fick höra (har inget som helst minne av det, inte han heller) hur jag suttit i hans knä i inne i köket och ömsom örfilat honom och sagt att jag hatade honom och ömsom kysst honom. - Jaja, var hennes kommentar, det är ju så ert förhållande verkligen är.
Vet inte vad jag skall likna det vid, vårt förhållande alltså.
Kommentarer
Trackback
