misskleopatra

Har försökt att låta bli att tänka på honom denna veckan, han sa ju att hon skulle ner denna helgen, men jag tror faktiskt inte det blev så och det känns bra för min del. Hoppas bara han tar tag i sitt liv nu då.
Så jag bokade in massa "things to do" denna veckan. Skulle ner till samhället och hälsa på en annan hjärtekrossad vän i fredags kväll och vi skulle dricka vin och prata. Hade med mig lite kärlekssubstitut i form av choklad i en tygkasse hängande på cykelstyret, och den gick rätt in i framhjulet när jag kommit nerför den långa backen från mitt hus. Bom stopp blev det och jag flöööög bokstavligen över styret och landade på brösten. Tappade andan och låg mitt på vägen och flämtade efter luft i säkerligen fem minuter innan jag kunde andas normalt igen. Jätteont i revbenen på ena sidan, skrapat upp bägge smalbenen, knäna, armbågarna och jättelårkakor efter växlarna på cykeln ont i ena axeln eftersom jag tog emot mig med händerna...men jag klarade ansiktet.
Pratade med honom efter träningen igår, kunde inte vara med själv eftersom jag var "leabröten", och han skällde på mig för att jag inte hade haft hjälm och undrade varför jag skällde på honom jämt för att HAN skulle ha hjälm!!! Han fick ju en av mig i julklapp som han skulle ha för han cyklar till jobbet jämt, men den fick jag tillbaka för han hade ju redan en hjälm, som han inte använde, men nu gör han det sen dess!

Jag sa att jag saknade honom. - Det är bra, sa han.